Moln
På bilden ser vi Cloudburst vilket är ett fenomen när det kommer ett plötsligt, kraftigt regn som oftast är lokalt. På längre håll kan du se regnet som kommer ner som från ett hål i molnet.
Cloudburst
Cloudburst är ett plötsligt, mycket kraftigt regn, vanligtvis av lokal karaktär och av kort varaktighet. De flesta så kallade molnskuren uppstår i samband med åskväder. I dessa stormar sker våldsamma luftstötar, som ibland hindrar de kondenserande regndropparna från att falla till marken. En stor mängd vatten kan alltså samlas på höga nivåer, och om de uppåtgående strömmarna försvagas faller hela vattnet på en gång.
Molnskurar är särskilt vanliga i bergsområden. Det beror förmodligen på att de varma luftströmmarna från ett åskväder tenderar att följa bergets uppåtgående sluttning. Effekterna av kraftigt regn är särskilt slående på bergssluttningarna eftersom det fallande vattnet är koncentrerat i dalar och raviner. Bergsmolnstörningar orsakar plötsliga och destruktiva översvämningar. Intensiteten av nederbörden i de allvarligaste molnskuren kan bara gissas. En nederbörd på 2,47 tum (63 mm) på 3 minuter registrerades av en automatisk regnmätare i Porto Bello, Panama, den 29 november 1911, och en på 1,50 tum (38 mm) på 1 minut registrerades vid Barots regnmätare nära Les Abymes, Guadeloupe, den 26 november 1970. Det har dock förekommit fall där utgrävningarna i marken av det fallande vattnet från ett molnbrott verkar tyda på en ännu större nederbördsintensitet.
Asperatusmoln
Väldefinierade, vågliknande strukturer på undersidan av molnet; mer kaotisk och med mindre horisontell organisation än sorten undulatus. Asperitas kännetecknas av lokala vågor i molnbasen, antingen släta eller fläckiga med mindre drag, som ibland faller ner i skarpa punkter, som om de ser en uppruggad havsyta underifrån. Olika nivåer av belysning och molnets tjocklek kan leda till dramatiska visuella effekter.
Förekommer mest med Stratocumulus och Altocumulus.
Morning glory moln
Under månaderna september och oktober rullar det sällsynta meteorologiska fenomenet som kallas Morning Glory moln, över viken och kan observeras ovanför himlen i Burketown. Gangalidda traditionella ägare Murrandoo Yanner sa att hans folk tror att Morning Glory skapades av Walalu, regnbågsormen, och är av stor kulturell betydelse.
Molnbanken kan vara upp till 1 000 km lång, 1-2 km bred och kan färdas i hastigheter upp till 60 km/tim. Även om dessa moln kan hittas i andra delar av världen, är Burketown det enda stället där de dyker upp ofta vid bestämda tider på året.
”Molnet kan inte garanteras varje morgon, men ett tips är att om det har blåst en frisk havsbris genom Burketown hela dagen, om kylen i Burketown Pub har frostat över, så finns det en mycket god chans att ett Morning Glory Cloud kommer rulla in till stan!”
SETT FRÅN OVAN
Morning Glory Cloud anses vara den ultimata termiska vågen för flygande segel- och hängflygpiloter och Burketown har blivit något av ett ”mecka” för dem som vill surfa på den ultimata atmosfäriska vågen.
Det lokala flygbolaget Savannah Aviation erbjuder charterflyg för visning av molnet. Ägaren är chef för den australiensiska grenen av Cloud Appreciation Society.
Linsmoln
Mer allmänt känd av väderhobbyister som linsformade moln, kan ”lenticuaris” molnarten hittas bland tre molntyper: cirrocumulus, altocumulus och stratocumulus. Översatt från latin, vilket betyder lins, förkortas de tre typerna av linsformade moln respektive ’Cc len’, ’Ac len’ och ’Sc len’. Lenticularis-moln kan enkelt avbildas från andra molnarter genom deras distinkta UFO-utseende och släta kanter.
De mest populära lenticularismolnen är altocumulus lenticularis. Det här är de linsformade molnen som vanligtvis ser ut som mest som UFO:n och får mest uppmärksamhet på sociala medier. Molnen från Stratocumulus lenticularis är närmare marken och har generellt ett mer jämnt utseende istället för det typiska utseendet av UFO-typ. Höghöjdsmoln cirrocumulus lenticularis är de minst sedda av de tre och antar en mer polerad, lagerliknande form.
Hur bildas linsformiga moln? Linsformiga moln skapas när ett hinder kommer i vägen (vanligtvis berg) för typiskt luftflöde i atmosfären. Berg kommer att störa luftflödet, vilket skapar turbulens och får luft att stiga och falla i ett vågliknande mönster på läsidan av berget. När denna luft stiger och möter ett lager av fuktig luft, kondenserar luften och bildar ett moln. Eftersom linsformiga moln är en indikation på blåsiga förhållanden, vet flygbolagspiloter att undvika områden där de bildas, vilket det kan innebära för en ojämn resa.
Linsformiga moln är också kända som orografiska moln, vilket är ett fint ord för ”berg”. De kallas också lennies i vädergemenskapen. Staplade linsformade moln, klassade som altocumulus lenticularis duplicatus, är staplade som pannkakor och underbart fotogena. Altocumulus stående linsformade moln är linsformade moln som verkar förbli stationära och är särskilt fascinerande att titta på i time-lapse videoformat.
Som molnspotter är det lätt att upptäcka linsformade molnformationer. De är väldigt distinkta; inga andra moln ser ut som dem. När det gäller hur vanliga de är beror det till stor del på var du befinner dig. Om du inte bor i närheten av berg, kanske du tror att linsformade moln är sällsynta. Men om du befinner dig i en bergig region, eller på läsidan av en bergskedja, ökar chansen att se lenticularismoln avsevärt.
Pärlemormoln
Vill man se dessa pärlemormoln i sin finaste skrud ska man bege sig ut vid gryning eller solnedgång så att solen är precis under horisonten. Vid dessa tillfällen kan solens strålar lysa på undersidan av molnen. Pärlemomolnens unika komposistion gör då att ljuset sprider sid i alla regnbågens färger och glimrar likt pärlemor.
För att dessa moln ska få den fina pärlemoreffekten med regnbågsfärger krävs det att alla droppar i molnet är lika stora. Då sprids nämligen ljuset ungefär likadant för varje våglängd, vilket gör att solljuset separerar sig i olika färger. Om molndropparna däremot har olika storlek blir regnbågseffekten inte lika tydlig.
Pärlemormoln består av flytande eller fryst vatten och ibland också svavel- och salpetersyra. De bildas högt upp i atmosfären, på 20-30 km höjd, vilket är dubbelt så högt upp som vanliga moln.
Dessa moln är vanligast i mycket höga breddgrader då de bildas när det är riktigt kallt. Störst chans att se dem är i antarktis men har du tur kan de även synas i Sverige.